Krisberedskap för sanitetsystem: Utvärdering av behandlingslösningar för toalettavfall

Sammanfattning
Denna artikel sammanfattar examensarbetet Krisberedskap för sanitetssystem: Utvärdering av behandlingslösningar
för toalettavfall (Löfgren, 2025). Arbetet utreder lösningar för insamling och behandling av toalettavfall vid långvarigt elavbrott i svensk kontext, där det inte längre går att spola i toaletten. Med det definierade krisscenariot analyserades praktiska, hållbara och skalbara alternativ för 500 respektive 10 000 personer, med separat insamling av urin och fekalier. Målet var att minimera smittspridning och möjliggöra näringsåterföring till jordbruket. Utifrån urvalskriterier valdes hink för urin och latrintunna för fekalier. Tre behandlingsmetoder uppfyllde urvalskriterierna och utvärderades: värmekompostering och ureabehandling för fekalier samt lagring för urin. Massbalansberäkningar kvantifierade flöden, behov av tillsatsmaterial, behandlingsvolymer och återföringspotential. En multikriterieanalys som fokuserade på processtekniska krav, yta, personalbehov, återföringspotential jämförde metoder och skalor. Resultaten visade att ureabehandling i stor skala (10 000 personekvivalenter, pe) är mest fördelaktig för fekalier tack vare mindre volym, kort behandlingstid och sluten process som begränsar lukt. Urinlagring är resurssnål och enkel men praktiskt genomförbar främst i liten skala (500 pe) då det hanteras stora volymer. Det kunde konstateras att lösningarna är robusta, smittförebyggande, möjliggör näringsåterföring och kan implementeras i kris med lättillgängliga behållare efter mindre modifieringar.

Abstract
This article summarises the thesis Crisis Preparedness for Sanitation Systems: Evaluation of Treatment Solutions for Toilet Waste (Löfgren, 2025). The study investigates collection and treatment options for toilet waste during a prolonged power outage in Sweden, when flushing is no longer possible. Under the defined crisis scenario, it analyses practical, sustainable, and scalable alternatives for 500 and 10,000 people, respectively, with a separate collection of urine and faeces. The objective was to minimise disease transmission while enabling nutrient recycling to agriculture. Based on the selection criteria, buckets were chosen for urine and latrine bins for faeces. Three treatment methods met the criteria and were evaluated: thermophilic composting and urea treatment for faeces, and storage for urine. Mass-balance calculations quantified incoming waste flows, requirements for additives, treatment volumes, and nutrient recovery potential. A multi-criteria analysis—emphasising process requirements, footprint, staffing needs, and recovery potential—compared methods and scales. Results showed that large-scale urea treatment (10,000 population equivalents, pe) is the most advantageous option for faeces due to smaller volumes, short treatment time, and a closed process that limits odours. Urine storage is a resource-efficient and straightforward process, but it is practically feasible mainly at a small scale (500 pe) due to the large volumes involved. The study concludes that these solutions are robust, reduce the risk of disease transmission, enable nutrient recycling, and can be implemented in a crisis using readily available containers with minor modifications.